Oprah

(1996-2006)

En av de bästa saker jag någonsin har gjort i mitt

liv var när jag köpte Oprah. Jag jobbade en lördag och pratade

med min arbetskamrat att jag nu äntligen hade hittat en bil

som jag aldrig någonsin vill byta bort. Jag var så stolt över den.

På rasten sitter vi och tittar på annonser då min arbetskamrat

säger till mig att han hittade en annons om St Bernhardsvalpar.

Han visste att jag ville köpa hund och att den skulle vara av

större modell. Vi ringer på annonsen och det visar sig att det

fanns 2 kullar valpar på kenneln med sammanlagt 20 valpar.

Där skulle jag välja ut 1 valp. Vi bestämmer med kenneln att

vi ska komma dagen efter och titta på valparna. Att bara titta

på valpar fungerar inte vilket jag visste innan jag körde dit.

Men eftersom det inte var så långt så hoppades jag att dom

kunde ha kvar valpen en vecka till så att jag kunde komma

på fredagen efter och hämta upp den så att jag hade hela helgen

på mig att bekanta mig med den lille.

Redan innan vi körde dit hade jag bestämt mig för en tik.

Som tur var fanns det bara 4 tikar. Jag fastnade för just

Oprah och lyfte upp henne, hon somnade i min famn medan

jag gick bort till en annan inhägnad där alla hanarna var.

Vid staketet satt en hane med huvudet på sned och följde mig

med blicken. Han var så ljuvlig. Jag hade ju bestämt mig

för Oprah eller....Hon låg fortfarande och sov i mina armar.

Armarna började domna bort. Där gick jag och bar en St Bernhard

som om det var en liten hund. Jag ville bara inte släppa ner henne.

Jag hade bestämt mig och att jag skulle kunna lämna henne på

kenneln i 5 dagar fungerade inte heller. Jag sa att jag ville ha

henne med mig direkt. Jag var bara tvungen att sticka bort

på minuten och hämta ut pengar. Under tiden lovade dom

att bada henne så hon skulle vara fin för hemfärd. När jag

satte henne i bilen tittade min arbetskamrat på mig, är du

medveten om att du måste byta bil. Den blicken han fick var

inte av kärlek. Men jag såg sanningen i vitögat 2 veckor

senare. Har ni gråtit över ett bilbyte någon gång (jag gjorde).

 

När vi kom hem körde vi hem till min mamma först. Jag satte ner

Oprah på golvet vid ytterdörren och gick själv in i vardagsrummet

där resten av familjen satt. Jag berättade att jag hade köpt

en St Bernhardsvalp. Min mamma fick spel och menade att jag

inte var riktigt klok. Nu är saken den att min mamma är

världens djurvän och skulle själv inte klara sig utan varken

hundar och katter. Hon har själv en Grand Danois som låg

under trappan i hallen där Oprah skulle passera. När jag

kallade på Oprah sa min mamma att hon inte trodde på mig

för då hade inte hennes hund varit så tyst. Tji fick hon när

Oprah kom springande in och la sig på hennes fötter. Samtidigt

som hon inte gillade att jag hade köpt hund så blev hon

väldigt fäst vid denna lilla (stora) valp. Hon brukar skämta

om att hon själv alltid velat ha en St Bernhard tills det att

hon träffade Oprah.

Jag provade att ställa ut henne på en mindre utställning

när hon var liten, det gick väldigt bra och fick HP.

Hon rörde sig som en riktig dam redan och då var hon

bara 4,5 mån. Domaren gillade henne och hon slutade som

BIG 4. Man fick blodad tand och ville ställa ut henne igen

på en större utställning men där tog det slut. Hon var inte

alls på humör utan skulle bara leka och tramsa sig. Jag

bestämde mig för att detta nog inte var hennes grej.

Det var kul så länge det varade. Dessutom fick ingen man så

mycket som titta på henne. Sådan matte sådan hund :-)

Oprah älskar att kela och låter ingen sluta klappa henne.

Man kan försöka gå runt henne men det är nästan lönlöst. Hon

sätter sig på ens fötter. Slutar man klappa henne så slåss

hon med tassarna.

 

På kenneln sa dom att St Bernhard är en väldigt lugn

hund och de kan vara väldigt aktiva tills det att de är 2-2,5 år.

Nog för att hon var aktiv alltid. 4 månader gammal drog hon

ner mig för en banvall. Jag kröp hem när jag hämtat mig, Oprah

trodde att jag lekte med henne så hon börjar hoppa på mig.

Föreställ er nyårsdag, en tjej i sina bästa år, kommer krypande

vi järnvägsstationen medan en hund håller på att hoppa på

henne. Akuten och sen kryckor. Under denna tiden lärde hon

sig gå fot. Varje gång hon drog i kopplet drog hon även bort

min krycka och den gav henne då i farten en liten smäll. Effektivt.

 

Hon hittade på väldigt mycket hyss när man vände ryggen till.

Första året förstörde hon 3 mobiltelefoner, 2 fjärrkontroller,

4 skohyllor, 1 soffbord och åtskilliga väggar. Det där med att

hon skulle varva ner vid 2-2,5 års ålder var ren bullshit.

När hon var 5 år märkte jag att det fanns en off-knapp på henne.

Naturligtvis är jag glad att jag har en pigg och glad hund

men när man hade varit ute och gått en lång runda med

henne och själv var ganska slut, vilade hon en liten stund

innan det var dags igen för nästa ryck. När hon vill ut i

trädgården bankar hon med tassen i dörren så jag kan öppna

för henne och när hon vill in igen så skäller hon en gång.

Hon hatar all vård. Bada, kamma, klippa och öronrengörning,

när jag närmar mig allt från bomullstussar till  sax ser man bara

ett streck och sen är hon väck. Ska hon duschas brukar vi göra

det i trädgården och då är vi 2 st. En som spolar av henne medan

den andra håller fast henne i koppel. När vi är klara är vi

lika blöta som henne.

 

Tragiskt nog fick hon epilepsi som 5 åring och var tvungen att

ta medicin resten av livet. Fast hon mådde väldigt bra ändå

och det märktes inte att hon hade problem. Hennes bästa

kompis var Rambo (katten). På morgonen när vi vaknade så hade

hon en morgonrutin där hon först slickade Rambo genomvåt

innan hon kom och önskade mig en god morgon. Hon klarade

sig bra tills den dagen då Rambo gick bort, hon sörjde honom

väldigt mycket och fick en del anfall rätt tätt i den vevan. 

Som om inte det var nog var hon tvungen att operera bort

livmodern akut p g a sjukdom i hög ålder men stark som hon

är klarade hon av det också.

 

Hon fyllde 10 år den 8 september 2006 och då blev det fest.

 

Oprah blev inte så mycket äldre än så. Den 4:e oktober fick hon

anfall igen. Ett efter ett. Jag ringde veterinären som rådde mig

att öka medicindosen och sen vänta 2 timmar. Ingen förbättring.

Jag ringde igen och vi bestämde att avliva henne.

Veterinären kom hem till oss och undersökte henne men

konstaterade att det var inte mycket att göra. 13 anfall

på en dag. Hon var så stark. Oprah somnade till slut in 2

timmar efter det att hon fått första sprutan.

Den värsta dagen i mitt liv var kommen. Jag grät och veterinären

tröstade. Jag bestämde mig för att kremera henne. Nu står hon

på bokhyllan och där kommer hon att få stå. Jag kommer

aldrig att begrava henne. Jag vill ha henne med mig överallt.

 

Oprah kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Min första egna hund/vän. Jag saknar dig så tösen.

Vila i frid. Puss.

 

 

Hem

Video